César Vidal - sång
Jocke Åhlund - gitarr och sång
David Lindqvist - bas
Nino Keller - trummor
Sverige är inte stort nog för Caesars. På senare år har bandet vunnit hängivna fans över hela världen. De har gjort omtalade turnéer i Europa, USA och Japan. Spelat med legender som The Stooges och New York Dolls. Hyllats flitigt i den internationella musikpressen. De har byggt upp en solid bas och ett ivrigt intresse med listettor och sommarhits. Det är dessa successivt växande globala framgångar som fått Caesars att byta namn även på hemmaplan. César Vidal, Jocke Åhlund, David Lindqvist och Nino Keller kallar sig nu helt enkelt Caesars.
Och vem är egentligen förvånad. För när folk med bra smak får chansen att höra Caesars brukar de häpna. Så har det varit sedan barndomsvännerna Jocke och César repade fram sina första punkopus för tio år sedan. Med låten (I'm gonna) Kick You Out slog de ner som en partybomb i den stagnerade svenska rockfabriken våren 1998. Debuten Youth Is Wasted On The Young vittnade om framtida revolutioner. Träffsäkra melodier korsades med obstinat eklekticism i titlar som Sort It Out och You're My Favourite . Det var snyggt, smart, varmt, rått, gripande.
Redan från start hade Caesars sin definition av den perfekta garagepopen klar. Att söka nya stilar eller alternativa identiteter har aldrig varit deras grej. Snarare handlar det om att förfina hantverket, att skriva riff, refränger och texter som känns ännu lite mer oantastliga. Denna utveckling blev uppenbar på de följande albumen. Cherry Kicks från 2000 packades full med gnistrande klassiker som Punkrocker och Subhuman Girl . Två år senare kom deras hittills största succé Love For The Streets , driven av mästerverk á la Jerk It Out och Over 'Fore It Started .
Ändå är själva idén om Caesars minst lika väsentlig som de enskilda låtarna. Oavsett om de experimenterat med psykadelika, krautrock, surfpop eller dub, har deras sound varit omisskännligt. Man hör direkt vilka det är som spelar. Som få andra skapar de en exklusiv hybrid av husgudarna. Den Åhlundskt skräpiga produktionen, Césars sylvassa röst, den beryktade farfisaorgeln, kreativ sextiotalsnostalgi, möjligen spåras förklaringen någonstans där. Denna idé har i hög grad inspirerat band som Soundtrack of Our Lives, The Hives och många fler.
Arbetet med Caesars fjärde album Paper Tigers påbörjades vintern 2003. Inspelningarna har ägt rum hos Silence studios i Koppum, samt i Jockes egen studio i Stockholm. Delar av mixningen gjordes i New York av Michael Brauer, som bland annat jobbat med Dylan och Stones. Men annars har ovanligt få utanför kvartettens krets varit inblandade. Paradoxalt nog låter det mer storslaget är någonsin. Paper Tigers präglas också av ett större allvar. Jocke, som producerat och skrivit åtta av tolv låtar, menar att varje skiva är en sorts reaktion mot den förra.
- Senaste skivan fick en slagsida åt hela happygrejen. När vi spelade de låtarna live fick man ta på sig en roll. Så jag ville göra en mörkare skiva som speglade hur jag kände mig på riktigt. Jag gillar när man blir glad av att lyssna på en låt som är ledsen. Sedan ville jag att det skulle låta mer gubbigt. Jag tror inte att man kan spela tonårspop när man är fyrtio om man inte är Ramones, säger Jocke Åhlund.
Samtidigt bjuder skivan på många kära återseenden. Bandets energi, fräschör och fingertoppskänsla strålar från låt efter låt. Som vanligt dränks harmonierna i skadliga doser eko, stöttas knappt av vingliga trummor och spökas ut i spröda effekter. Vacker perfektionistisk oproffsighet med andra ord. "Det måste vara lite kobent" konstaterar Jocke. Och stilla krevader som Spirit , May The Rain och Your Time Is Near lär återigen hålla oss klarvakna sommarnätter igenom. Men det trägna turnerandet verkar ha gjort något radikalt med Caesars som liveakt.
- Att spela i en rockorkester är ju något så gammeldags och opraktiskt. Det är ett jävla otyg. I Sverige har vi fått ett rykte om att vi inte tagit oss själva på allvar som musiker. Men när vi spelat utomlands har folk verkligen tagit oss på allvar, det kändes som när vi startade bandet. Då insåg vi att vi nog är ett riktigt band trots allt. Så nu behärskar vi även den biten, vi har lärt oss spela så det svänger, säger Jocke.
Paper Tigers är ett uttryck från det socialistiska Kina. Ett skällsord på fiender som inte är farliga på riktigt. Fast mer än något annat är titeln vald för att den låter snyggt. Caesars har alltid varit ett estetiskt tilltalande band. Ett genomgående stilideal från färgstarka videors, via vintagemikrofoner, till Jockum Nordströms älskvärda omslag. Popmusik som konst när den är som allra bäst. Man hade lätt kunnat tro att varje detalj var en del av en minutiöst konstruerad och uttänkt plan. På sångaren César låter det dock som processen är betydligt mer spontan än så.
- Folk tror ofta att man planerar en skiva ungefär som en arkitekt ritar ett hus. Men det sker instinktivt och man är aldrig särskilt medveten om orsakerna. Nu när den är klar tycker jag ändå det blivit en väldigt helgjuten skiva, och jag sjunger bättre. Förra kändes halv men den här känns hel. Cherry Kicks är min favorit av våra tidigare skivor. Paper Tigers är minst lika bra, avslutar César Vidal, om inte bättre.
| MANAGEMENT Thaddeus Rudd Rebel Rebel 132 Lafayette Avenue Brooklyn NY 11238 voneggers@aol.com BOOKING [NORTH AMERICA] Little Big Man Booking Steve Ferguson 155 Avenue of the Americas, 7th Floor New York, NY 10013 Phone: 646.336.8520 sferguson@littlebigman.com BOOKING [EUROPE minus Scandinavia] Paul Boswell The Free Trade Agency Free Trade House Chapel Place Rivington Street London EC2A 3DQ 44 0207 739 8872 paul@freetradeagency.co.uk BOOKING [SCANDINAVIA] Ola Broquist Luger Högbergsgatan 33 116 20 Stockholm Sweden Tel: +46-(0)8-578 679 00 ola@lugar.se |
