Drygt två år efter sin på alla sätt sensationella albumdebut har tiden nu blivit mogen för Håkan Hellström att släppa platta nummer två - Det är så jag säger det.

En tio låtar lång promenad i Håkan Hellström-land, fylld med toner som vi suktat efter ända sedan vi hörde Känn ingen sorg för mig Göteborg för första gången och förstod att det var detta vi gått och väntat på att få höra, älska och ta till oss. Musik som talade direkt. Både till hjärtat och till de av musiken svårt dansglada fötterna. Som vågade vara skev och fullkomligt ärlig. Som inte drog i nödbromsen eller ryggade för allvaret. Som stormkokade av positivism, passion, rummel och ungdomlig svärta med allt vad det innebär. Som oblygt lät unge herr Euforisväng fråga chans (och fick ett rungande JA!) på bitterljuva fröken Mollharmoni. Som fick ned en hel nation - inklusive Lasse Berghagen och Loket Olsson - på knä. Vasaparken, dåliga gatan, arsenik, stesolid, lillebror, tanter, hamburgerbaren, prinsessan Eva, Elin, Marie och kärlekslunden. Platser, personer och preparat för alltid förknippade med Håkan Hellström.

känn ingen sorg för mig Göteborg blev 2000-talets första svenska musikklassiker. Det lär dröja innan vi får uppleva maken till otippad framgång igen. Håkan var ju något så ovanligt som en artist som hyllades av BÅDE publiken och kritikerna. Sång- och dansmannen Håkan Hellström, som älskar att klä sitt liv, sina tankar och sin själ i toner. Som säger att största skillnaden på honom idag jämmed tiden före framgången är att han blivit än mer insnöad på att tänka i toner och musik. Och sväng, förstås.

Däremot verkar han inte lida av varken Prestationsångest eller att omvärlden rimligtvis bör ha krav och förväntningar på Det är så jag säger det. - När jag är i studion och arbetar med plattan är jag så absorberad av den världen att jag blir som en tunnelseende - ingenting annat runt omkring existerar, säger han. Därför har jag inte en tanke på om folk kommer att vilja lyssna på mina låtar eller vad de kommer att tycka om min musik.

Låtarna på Det är så jag säger det skrevs på turnéerna som följde efter Känn ingen sorg för mig Göteborg och tillsammans med producenterna Johan Forsman och Timo Räisänen har Håkan och hans kumpaner lyckats föreviga sitt blodfyllda, fysiska sväng i ännu större utsträckning än på debuten.

- Jag känner mig tömd och har gått i mål. Det är tecken på att man är klar och har gjort sitt bästa. Det har varit ett rent nöje att spela in den här skivan. konstaterar Håkan.

Håkan återkommer ständigt till svänget när man pratar med honom om hans musik, samtidigt som han noga betonar hur statiskt det skulle bli om han musik inte rymde fler nyanser än så. Han berättar hur han letar efter rytmer som svänger och som ger honom alldeles särskilda associationer och känslor när han skriver låtar. Om hur han vill att det skall koka och frusta och explodera om dessa rytmer och om hur känslan av vansinne och överhettning alltid skall lura bakom hörnet. Samban är den musiken som Håkan håller framför alla andra när det kommer till sväng och under flera års tid har han varit en fascinerad och passionerad sambaälskare. Många som såg senare hälften av Håkans turnétriumf genom landet noterade säkert hur låtarna delvis ändrat karaktär jämfört med plattan. Det svängde mer, helt enkelt. Mycket beroende på sambamusikern och slagverkaren Finn Björnulfsson, menar Håkan. Finn medverkar även på nya plattan vilket delvis förklarar den påtagliga sambakänslan som finns på flera av plattans spår. En annan förklaring är naturligtvis det faktum att två av plattans låtar, Mississippi kan vänta och Gråsparven, båda spelats in en galen natt i Rio de Janeiro, Brasilien. Efter en tids kontakt med en av Rios sambaskolor och lösa diskussioner om hur grymt det skulle vara att spela in med musiker från någon av skolorna befann sig Håkan, Finn och gitarristen/producenten Timo Räsäinen i princip från en dag till en annan omringade av 50 sambabatterister från en av stadens sambaskolor i studion.

- Jag blev nog lite knäpp den där natten, säger Håkan och berättar lyriskt om hur han med musikalisk hjälp av Finn och språklig dito av en tolk lyckades få sambamusikerna att förstå vilka figurer och rytmer de ville använda till sina låtar och hur det sedan eldades upp ett fullkomligt vansinnigt tryck i studion.

Samba och frustande sväng å ena sidan. Bitterljuvt vemodiga visor å andra. Båda delarna ryms på Håkans nya platta och, som vi alla visste edan tidigare, det är det som gör honom så unik som artist. Dynamik, spännvidd och bredd. Att han inte målar in sig i ett hörn utan istället tar in och suger åt sig och låter sig påverkas av alla de musikstilar som ger honom kickar.

Håkan säger att han inte vill bli en gammal gubbe som sitter och beklagar sig över allt han inte förverkligade när han hade chansen.
- Det är därför jag vräker ur mig så mycket och så varierad musik, avslutar han.

www.myspace.com/hakanhellstrom

Petra Åkesson
petra.akesson@emimusic.com